Antisemitism i Irland

Det judiska livet i Irland inkluderar små tidiga församlingar och senare ankomster som undkommer förföljelse i östra Europa. Familjer byggde samhällen över en ö då under brittiskt styre.

Utforska Irland

Publicerat av WTJPublikationen uppdaterad

Tillhörighet, utestängning och rätten till ett hem

Det judiska livet i Irland inkluderar små tidiga församlingar och senare ankomster som undkommer förföljelse i östra Europa. Familjer byggde samhällen över en ö då under brittiskt styre. Limerickbojkotten 1904 avslöjade kraften i religiöst motiverat utpekande av syndabockar, medan andra offentligt motsatte sig det. Efter uppdelningen deltog judiska medborgare i den nya irländska staten, men människor som flydde från det nazistiska Europa stod inför restriktiv inresa. Denna resa följer den spänningen mellan tillhörighet och utanförskap. Dess samtida kapitel rör Republiken Irland; Nordirland har en separat brittisk jurisdiktion och historia.

1660-talet till 1900

Samhällen slår rot · Skapa ett judiskt hem i Irland

Små församlingar växer genom migration, familjenätverk och vardagliga institutioner.

Ett bönerum i Dublin

På 1660-talet etablerade familjen Pereira en judisk bönesal i Dublins Crane Lane. Senare församlingar flyttade mellan olika byggnader när medlemsantalet förändrades. Detta var ett litet samhälle med kontakter utanför Irland, som skapade platser för tillbedjan och ömsesidigt stöd inom ett samhälle format av kristna institutioner och brittiskt styre.

Nyanlända från Östeuropa

Från slutet av artonhundratalet anlände judar som flydde från förföljelse i det ryska imperiet i större antal, många från dagens Litauen. Familjer bosatte sig runt Dublins South Circular Road och i andra irländska städer. Migration involverade ofta flera flyttningar genom Storbritannien och Irland innan människor hittade ett varaktigt hem.

Mer än en plats på en karta

Synagogor, kosherbutiker och familjenätverk gjorde det dagliga judiska livet möjligt runt Clanbrassil Street, senare känd som Lilla Jerusalem. Gemenskaper utvecklades också i Cork, Limerick, Belfast och på andra håll. Dessa var sammankopplade lokalsamhällen med olika historia. Belfasts senare historia tillhör Nordirland, snarare än den oberoende irländska staten.

1904 till 1906

Limerickbojkotten · En anklagelse hotar grannarnas försörjning

En prästs hets leder till en antijudisk bojkott och övergrepp, medan andra irländska röster fördömer kampanjen.

Auktoritet ger fördomar en plattform

I januari 1904 predikade Redemptorist-prästen John Creagh mot Limericks lilla judiska samhälle. Han framställde felaktigt judiska handlare som exploatörer. Religiös auktoritet hjälpte till att förvandla misstänksamhet till en offentlig kampanj mot grannar som identifierats av deras judiskhet, vilket gav ett ekonomiskt klagomål en hel minoritet att skylla på.

En bojkott får materiella konsekvenser

Bojkotten varade i ungefär två år och åtföljdes av övergrepp och hot. Kunder pressades att undvika judiska företag, och många familjer lämnade eftersom deras försörjningsmöjligheter slogs sönder. Episoden involverade ekonomiskt utanförskap och fysiskt våld. Att bara beskriva det som ett argument om handel skulle dölja dessa skador.

Kampanjen möter motstånd

Michael Davitt fördömde offentligt Creaghs anklagelser. Några familjer som flydde till Cork fann ett välkomnande där; familjen till den framtida Corks borgmästare Gerald Goldberg var bland dem. Dessa svar visar att bojkotten inte uttryckte en enig irländsk ståndpunkt. Människor skulle kunna motstå kampanjen och hjälpa dem som den fördrivit.

1922 till 1937

Medborgarskap och offentligt liv · Rättigheter på papper, deltagande i offentligheten

Den nya staten skyddar religionsfriheten och judiska medborgare tar del av dess politiska liv.

Religionsfrihet i den nya staten

Artikel 8 i den irländska fristatens konstitution från 1922 garanterade medborgarna samvetsfrihet och religiös utövning, med förbehåll för allmän ordning och moral. Det uteslöt också rättsliga nackdelar och förmånsbehandling av religiösa skäl. Dessa garantier skapade standarder mot vilka officiella handlingar kunde bedömas; enbart ett konstitutionellt löfte kunde inte lösa varje upplevelse av utanförskap.

Robert Briscoe väljs in i Dáil

Robert Briscoe, född i Dublin av judiska föräldrar, deltog i kampen för irländsk självständighet och valdes in i Dáil för Fianna Fáil 1927. Hans politiska åtaganden innefattade irländsk republikanism och sionism. En medborgares val visar överlappande identiteter, utan att göra honom till en talesman för varje judisk person i Irland.

Erkännande i ett religiöst ojämlikt samhälle

1937 års konstitution erkände uttryckligen judiska församlingar vid sidan av flera kristna samfund, samtidigt som den katolska kyrkans särställning erkändes. Judiskt erkännande och en kraftfull katolsk nationell identitet fanns i samma dokument. Detta hjälper till att förklara varför tillhörighet i samhället måste undersökas vid sidan av behandlingen av personer som söker inresa vid gränsen.

1933 till 1945

Förintelsen · Neutralitet kunde inte skydda släktingar utomlands

Irland var inte ockuperat av nazisterna. Begränsningar av flyktingmottagandet och mord på personer med irländsk anknytning förbinder landets historia med Förintelsen på den europeiska kontinenten.

I koncentrationslägren hölls människor fångna under brutala förhållanden, ofta med tvångsarbete. Förintelselägren byggdes för systematiska massmord. Auschwitz-Birkenau förenade båda funktionerna.

Flyktingarnas stödpersoner ifrågasätter restriktiva inreseregler

Från 1933 vädjade judiska samfundsledare, däribland Isaac Herzog och Robert Briscoe, om inresetillstånd för människor som flydde undan nazisternas förföljelse. Många ansökningar avslogs, även om vissa flyktingar nådde Irland och startade företag. Irländska judiska museet dokumenterar både begränsningarna och försöken att övervinna dem. Neutralitet under kriget garanterade inte en fristad för dem som behövde tillstånd att komma in.

Ettie Steinbergs familj är instängd i Frankrike

Ettie Steinberg växte upp i Dublin och gifte sig där med Wojteck Gluck 1937. De flyttade till kontinentala Europa, där deras son Leon föddes. Efter att ha flytt mellan platserna arresterades familjen i Frankrike 1942 och fängslades i Drancy transitläger. Familjeband till Irland skyddade dem inte från nazisternas förföljelse utomlands.

Visumen kommer efter att familjen gripits

Släktingar i Dublin ordnade visum som skulle ha gjort det möjligt för familjen Gluck att resa till Nordirland, under brittisk jurisdiktion. Visumen kom till Toulouse efter att familjen hade gripits. Ettie, Wojteck och Leon deporterades från Drancy den 2 september 1942 och mördades i Auschwitz två dagar senare. En planerad flyktväg kunde stängas innan dokumenten kom fram.

Efter 1945

Återuppbyggnad och minne · Nya liv blir en del av irländsk historia

Överlevande, förtroendevalda och samhällsvolontärer formar liv bortom förföljelsens historia.

Zoltan och Edith bygger upp sina liv igen

Zoltan och Edith Zinn överlevde koncentrationslägren Ravensbrück och Bergen-Belsen. Efter en återhämtningsperiod i Sverige kom de till Irland 1946 med läkaren Bob Collis, som uppfostrade dem i sin familj. Zoltan arbetade senare som kock, gifte sig och fick barn. Hans senare liv hör också till hans historia, tillsammans med förlusterna och sjukdomen han genomlevde.

Dublin väljer en judisk borgmästare

Briscoe blev Dublins första judiska borgmästare 1956 och hade ämbetet igen 1961. Hans offentliga karriär förenade judisk identitet med årtionden av irländsk valpolitik. Framgången visar medborgerligt deltagande, samtidigt som det finns utrymme att granska fördomar och det tidigare misslyckandet att erbjuda tillräcklig tillflykt åt förföljda judar.

En synagoga blir en minnesplats

Walworth Road-synagogan upphörde att fungera i början av 1970-talet när familjer flyttade och samhället förändrades. Volontärer öppnade igen byggnaden som Irish Jewish Museum 1985. Dess samlingar bevarar vardagen över hela ön, inklusive Belfast och Dublin. En samling över hela Irland bör inte förväxlas med en nuvarande statlig jurisdiktion.

2023 till 2026

7 oktober och idag · 7 oktober och idag

Det judiska livet fortsätter i Republiken Irland samtidigt som familjer rapporterar fientlighet på grund av sin identitet. Rapportering, utbildning och offentliga åtaganden erbjuder olika sätt att bemöta den.

När ett vanligt möte blir fientligt

Det judiska representativa rådet tog emot 143 incidentrapporter mellan den 17 juli 2025 och den 9 januari 2026. Några beskrev händelser från tidigare år. Berättelserna omfattade fientlighet som uppstod när en persons judiska eller israeliska identitet blev känd.

Dokumentationen synliggör rapporterade erfarenheter. Frivilliga rapporter kan inte mäta den nationella förekomsten, tillskriva alla i en politisk rörelse motiv eller fastställa en flerårig trend. En persons accent eller religion gör personen inte ansvarig för en utländsk regerings handlingar.

Vad en undersökning kan berätta om minnet

En undersökning av Claims Conference bland 1 000 vuxna i Irland, genomförd i oktober och november 2025, visade att hälften inte visste att sex miljoner judar mördades i Förintelsen. Bland personer mellan 18 och 29 år uppgav hälften att de hade mött förnekande eller förvrängning av Förintelsen på nätet.

Undersökningen visade också att 88 procent stödde undervisning om Förintelsen i skolor. Kunskap, exponering och stöd till utbildning är olika resultat. En kunskapslucka ensam kan inte fastställa en persons politiska tillhörighet eller förklara motivet bakom en viss övergreppshandling.

Förvandla åtaganden till vardagsskydd

I januari 2025 ställde sig Irland bakom IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism och internationella riktlinjer för att motverka den. I januari 2026 meddelade regeringen finansiering för att göra guidade virtuella besök på Auschwitzmuseet tillgängliga för skolor på motsvarande högstadie- och gymnasienivå.

Dessa åtaganden kan stödja lärare och institutioner. Deras praktiska värde beror på vad som händer härnäst: deltagande, noggrann undervisning och effektiva svar när någon rapporterar fientlighet. Ett statligt tillkännagivande registrerar en avsikt; lärande och skydd måste bedömas genom deras resultat.