Antisemitism i Litauen

Judiska samhällen utvecklade djupa rötter i storfurstendömet Litauen, med privilegier som möjliggjorde ett gemensamt liv. Kristna fördomar och ekonomisk förbittring förblev en del av det omgivande samhället.

Utforska Litauen

Publicerat av WTJPublikationen uppdaterad

Från ojämlika grannar till en nationell fiende

Judiska samhällen utvecklade djupa rötter i storfurstendömet Litauen, med privilegier som möjliggjorde ett gemensamt liv. Kristna fördomar och ekonomisk förbittring förblev en del av det omgivande samhället. I mellankrigsrepubliken behandlade nationalistiska kampanjer i allt högre grad judar som konkurrenter eller utomstående. Efter den sovjetiska ockupationen 1940 intensifierades den falska ekvationen mellan alla judar och kommunism. Tysk invasion 1941 och lokalt samarbete förvandlade sedan den kollektiva anklagelsen till ett verktyg för massmord.

Storfurstendömet–1930-talet

Rötter & förbittring · En lärdomsvärld lever vid sidan av en anklagelse

Århundraden av judiskt lokalt liv hindrade inte nationalismen från att förklara den främmande.

En gemenskap med gamla rötter

Judiska samhällen utvecklades under privilegier som beviljats ​​i Storhertigdömet Litauen. Religiös vetenskap och senare sekulära kulturella rörelser gjorde regionen till ett viktigt centrum för judiskt liv. Dessa människor var inbäddade i lokala städer och passerade inte bara genom ett annars homogent nationallandskap.

Grannar blir ekonomiska rivaler

Religiösa fördomar och förbittring mot judiska handlare hjälpte till att mata antisemitism. På 1930-talet krävde affärskampanjer att gynna etniska litauiska företag och framställde judiskt deltagande som dominans. Påståendet reducerade olika människor till en ekonomisk fiende samtidigt som de ignorerade deras fattigdom, olikheter och lokala relationer.

Vilnas många lojaliteter

YIVO grundades i Vilna 1925, när staden stod under polskt styre. Institutets vetenskapliga arbete bidrog till att utveckla det moderna judiska kulturlivet. Staden heter nu Vilnius och ligger i Litauen. Föränderliga gränser och flera språk spelar roll här: senare nationella kategorier kan inte fullt ut beskriva de människor som byggde upp dess intellektuella värld.

1939–1941

Fristad och kollektiv skuldbeläggning · Flyktingar hittar en gräns som inte kommer att ligga still

Krig och sovjetisk ockupation förändrade invånarnas och flyktingarnas val.

Polska judar söker säkerhet

Efter att kriget började 1939 nådde judiska flyktingar från Polen Litauen. De behövde boende, pengar och dokument för att resa vidare. En person som undkommer förföljelse kan fortfarande stöta på barriärer som införts av regeringar. Att hitta en tillflyktsort garanterade inte en väg bortom den.

Visum skapar en trång öppning

Diplomatiska dokument, inklusive visum förknippade med Chiune Sugihara och Jan Zwartendijk, gjorde det möjligt för vissa flyktingar att följa flyktvägar. Pappersarbetet hade betydelse eftersom andra gränser var stängda eller villkorade. Särskilda tjänstemäns beslut kan förändra en familjs möjligheter utan att lösa den bredare flyktingkrisen.

Sovjetisk ockupation ger upphov till en falsk ekvation

Den sovjetiska ockupationen av 1940 förtryckte institutioner och deporterade människor, inklusive judar. Antisemiter anklagade ändå judar kollektivt för sovjetstyret. Den ekvationen raderade judiska offer och politiska skillnader. Det lidande som en regim åsamkade blev en ursäkt för att rikta in sig på en minoritet som om den hade agerat som en enda agent.

1941–1944

Nazistisk invasion och kollaboration · Anklagelsen blir tillstånd att döda

Tyska mördarenheter och litauiska kollaboratörer förstörde judiska samhällen.

Tysk invasion, 1941

Tyska styrkor invaderade det sovjetiska Litauen i juni 1941. Nazistisk ideologi behandlade judar som en rasfiende, medan lokala antisemitiska rörelser lämnade sina egna anklagelser. Antijudiskt våld involverade identifierbara tyska och litauiska förövare. Det bör inte urskillningslöst tillskrivas varje litauer.

Ponary och gettot

Nära Vilna mördade tyska mördarenheter och litauiska hjälpsoldater judar vid Ponary. Ockupanterna spärrade också in judar i getton och utvann arbetskraft innan de senare likviderades. Det var olika instrument inom förföljelsen. En familjs överlevnad berodde på förhållanden som den hade liten makt att kontrollera.

Människor försvarar livet och kulturen

Inom Vilnas getto organiserade judarna motstånd och försökte skydda böcker och kulturhandlingar från förstörelse. Dessa ansträngningar undanröjde inte den överväldigande faran. De visar människor som gör val under tvång och vägrar låta deras liv beskrivas endast genom deras förföljares kategorier.

1945 och därefter

Vems ansvar? · En gammal lögn kan överleva i berättelsen om brottet

Att minnas offren kräver att man avvisar förklaringar som skyller dem för sovjetiskt förtryck.

Samhällets förstörelse

Förintelsen mördade den överväldigande majoriteten av Litauens judar. Överlevande bar förluster över familjer, städer och institutioner. Förstörelsen förklarar frånvaron av tidigare centrala gemenskaper; frånvaron får inte användas som bevis för att de aldrig hade hört hemma där.

Kollektiv skuld är fortfarande falsk

Att framställa morden som vedergällning mot judar för sovjetiskt styre upprepar förövarnas kollektiva anklagelser. Judar hade olika politiska åsikter och led också av sovjetiskt förtryck. Det är nödvändigt att förklara effekten av ockupation; att tilldela sina brott till en hel minoritet är historiskt falskt.

Att benämna kollaboration och räddning

Tyskt ansvar, litauiskt samarbete och individuell räddning hör till samma historiska redogörelse. Genom att namnge specifika förövare undviker man både förnekelse och total nationell skuld. Den väsentliga frågan är hur människor och institutioner reagerade när deras judiska grannar placerades utanför skyddet.

2023 – nutid

7 oktober och idag · 7 oktober och idag

Nationalistisk utestängning och anklagelser om ”judebolsjevism” återkom under en antiisraelisk förevändning, innan den 7 oktober förvärrade den lokala otryggheten.

Ett barn vägras skjuts till skolan

Den 16 oktober 2023 varnade Litauens judiska samfund och dess medlemsorganisationer för växande antisemitism. Bland incidenterna de beskrev var en förare som vägrade ta ett barn till skolan efter att ha fått veta att barnet var judiskt.

Barnet hade inget ansvar för en regerings agerande eller ett utländskt krig. Ändå räckte identiteten för att stoppa den vanliga vägen till skolan. Gemenskapens varning kopplade offentlig retorik till konkret nekad delaktighet: en tjänst för andra vägrades ett judiskt barn.

En anti-israelisk förevändning återupptar en lokal anklagelse

Litauens förintelsehistoria omfattar nazistiska massmord och lokal kollaboration. Nationalistiska berättelser som undviker ansvaret kan lämna judar utanför berättelsen om nationellt lidande, medan kollektivt skuldbeläggande av judar för sovjetiskt förtryck ger ännu en nedärvd anklagelse.

Före den 7 oktober flyttade politikern Žemaitaitis från en israelisk skolrivningshistoria till en antijudisk ramsa och kollektivt skuldbeläggande för sovjetiska deportationer. Ämnesbytet avslöjar masken: ilska över en israelisk aktion hade återaktiverat en litauisk anklagelse mot judar. Efter den 7 oktober rapporterade samhället om hot och uteslutning av barn. Ett separat Palestina-solidaritetsnätverk förklarade en skillnad mellan judar och Israel; bevisen fastställde inte islamistisk ledning av nätverket. Landets dokumenterade blandning fokuserar därför på nationalistisk normalisering, historisk skuld och användningen av Israel för att få äldre fientlighet att låta aktuell.

Tvisten når landets institutioner

I april 2024 fann Litauens författningsdomstol att Žemaitaitis hade brutit mot sin ed. Senare samma år motsatte sig den judiska gemenskapen att hans parti togs med i regeringskoalitionen.

Det var olika svar på samma bredare fråga. En domstol tog upp en politikers konstitutionella beteende; ett samhälle ifrågasatte legitimiteten som hans parti skulle få genom regeringen. Resultatet betydde mer än politiskt uppdrag. Människor som hade rapporterat hot och uteslutning tittade på hur staten skulle reagera när språket som gjorde dem misstänkta kom från nationell politik.