Antisemitism i Turkiet

Osmanska härskare tog emot sefardiska judar fördrivna från Iberien, vilket gjorde att samhällen kunde byggas upp igen. Denna fristad verkade inom en religiös hierarki snarare än ett modernt jämställt medborgarskap.

Utforska Turkiet

Publicerat av WTJPublikationen uppdaterad

Fristaden är verklig; jämlikheten förblir villkorad

Osmanska härskare tog emot sefardiska judar fördrivna från Iberien, vilket gjorde att samhällen kunde byggas upp igen. Denna fristad verkade inom en religiös hierarki snarare än ett modernt jämställt medborgarskap. I den turkiska republiken minskade nationalistiska krav på kulturell enhetlighet och ekonomisk kontroll minoritetstillhörigheten. 1934 års attacker i Thrakien och den ojämlika förmögenhetsskatten 1942 visar hur fientlighet nådde hem och försörjning. Senare konspirationsmyter och terroristattacker tillför olika hot till ett samhälle med århundraden av lokala rötter.

1492–ottomanska århundraden

Fristad & hierarki · De utvisade hittar en plats att bygga om

Osmansk fristad erbjöd judiskt liv en framtid utan att avskaffa religiös ojämlikhet.

Efter de iberiska utvisningarna

Sefardiska judar bosatte sig i osmanska städer efter utvisningarna från Spanien och Portugal. De tog med sig språk, färdigheter och religiösa traditioner och etablerade nya gemenskaper. Osmansk mottagning spelade roll eftersom andra stater hade omöjliggjort fortsatt judiskt boende.

Ett annat slags skydd

Icke-muslimska gemenskaper upprätthöll religiösa institutioner i en ojämlik imperieordning. Skydd möjliggjorde lång bosättning och gemenskapens självstyre, medan statusen berodde på härskaren. Detta var inte modernt medborgarskap men ska inte avfärdas som om verklig fristad saknades.

En turkisk judisk värld tar form

Under generationer blev sefardiska traditioner en del av det lokala osmanska och senare turkiska livet. Judeo-spanska förblev ett språk i många hushåll. Historien ifrågasätter senare påståenden om inneboende främlingskap: förfäder som hade kommit som flyktingar blev grannar med långvariga egna rötter.

1923–1942

Nationalistiskt utanförskap · Den nya nationen testar vem som räknas som sin egen

Presskampanjer, attacker och en ojämlik skatt gjorde minoritetsidentitet till en konkret belastning.

Thrakien, 1934

1934 drev hot och attacker judar från städer i östra Thrakien. Antisemitiska publikationer och nationalistiska påtryckningar samverkade med lokala ekonomiska spänningar. Våldet riktade sig mot ett samhälle, inte bara individer inblandade i en viss tvist. Bekanta grannar gjordes om som ett främmande hinder för nationen.

Judar ges skulden för ekonomisk nöd

Under depressionen framställde agitatorer judiska köpmän som att de kollektivt exploaterar bönder och kontrollerar det lokala ekonomiska livet. Den historien döljde skillnader inom båda grupperna och bredare misslyckanden i kreditgivning och politik. Det gjorde en minoritet lättare att attackera än de institutioner som var ansvariga för komplexa ekonomiska förhållanden.

1942 års förmögenhetsskatt

Turkiets förmögenhetsskatt från 1942 föll oproportionerligt mycket på icke-muslimska minoriteter, inklusive judar. Godtyckliga bedömningar tvingade fram fastighetsförsäljningar och skadade företag. Skatten riktade sig formellt till krigstidsekonomi men verkade genom ojämlik behandling. En statlig åtgärd skulle kunna överföra ekonomiska möjligheter samtidigt som de bara hävdar att de samlar in intäkter.

Senare nittonhundratalet–2003

Kollektiv skuldbeläggning och terror · En synagoga görs till en proxy för en världskonflikt

Antijudiska konspirationsberättelser och terroristangrepp hotade invånare med lokal förankring.

Den lokala personen görs till ställföreträdare

Politiska argument som involverade Israel gjorde ibland turkiska judar till förmodade representanter för en främmande stat. Detta ersatte deras medborgarskap och individuella åsikter med en kollektiv etikett. Kritik mot en regering blir angrepp riktade mot judar när ansvar förs över på människor på plats enbart för att de är judar.

Konspirationstänkande tillför en dold makthavare

Antisemitiska påståenden beskrev judiskt eller sionistiskt inflytande bakom institutioner och politisk förändring. Sådana berättelser förklarade komplexa händelser genom en förmodat hemlig grupp. De kunde samexistera med genuina meningsskiljaktigheter om utrikespolitik, men anklagelsen om kollektiv kontroll krävde granskning snarare än acceptans som politiskt faktum.

Istanbul, november 2003

Den 15 november 2003 utförde bombattentatsmän attacker mot synagogorna Beth Israel och Neve Shalom i Istanbul och dödade gudstjänstbesökare och andra människor i närheten. Målen var lokala platser för judiskt religiöst liv. Terrorister gjorde dessa platser till symboler för en bredare fiende och utsatte även grannar långt utanför församlingarna för fara.

Tjugonde århundradet och senare

Innebörden av tillhörighet · Århundraden av hemhörighet bemöter inte en konspirationsberättelse

Samhällets rotade historia avslöjar hur anklagelser åsidosätter verkliga liv.

Påståendet om främlingskap byter skepnad

Den osmanska flyktingberättelsen och det senare turkiska judiska livet visar på upprepad anpassning och lokal tillhörighet. En antisemitisk historia kan ignorera den historien genom att omdefiniera främlingskap som härkomst, dold lojalitet eller internationell koppling. Anklagelsen överlever eftersom testet ändras närhelst en person kunde tillfredsställa det.

En ojämlik regel lämnar ett ekonomiskt arv

Förmögenhetsskatten skadade minoriteters företag och framtvingade ägarbyten. Följderna varade efter skatteuppbörden. Arvet förklaras genom att följa regeringsbeslut och dem som gynnades, inte genom att behandla nya ägarförhållanden som ett naturligt ekonomiskt mönster.

En gemenskap har sina egna politiska skillnader

Turkiska judar talar inte med en enda röst om religion, identitet eller utrikesfrågor. Deras skilda liv skyms när konspirationsmyter behandlar dem som en enda aktör. Dokumentationen om religionsfrihet och antisemitiska påståenden behöver läsas tillsammans: tillåtelse att utöva sin religion undanröjer inte alla samhälleliga hot eller säkerhetshot.

2023 – nutid

7 oktober och idag · 7 oktober och idag

Religiös-nationalistisk politik och kommunistisk antiimperialism fann ett gemensamt språk kring Hamas, medan lokala judar fick bära skulden.

En bokhandel utestänger judiska kunder

Den 26 oktober 2023 uteslöt en bokhandel i Istanbul judar. Två dagar senare riktade graffiti sig mot en synagoga i Izmir. Religionsfrihetsrapportering registrerade också ett överfall på en rabbin den 7 oktober och en senare protest utanför ett judiskt sjukhus.

Det här var platser och människor i Turkiet. Att utesluta en kund för att vara jude gjorde ingen undersökning av den personens tro eller handlingar. Kriget hade gett en anledning att behandla en lokal minoritet som ansvarig för händelser utanför dess kontroll.

En befrielsehistoria överbryggar motstående läger

Erdoğan hyllade Hamas som en befrielserörelse i oktober 2023. Turkiets kommunistparti stödde senare aktionen den 7 oktober trots att de avvisade islamistisk dominans. Den delade antiimperialistiska motståndsberättelsen tillät religiösa konservativa och sekulära kommunister att legitimera samma väpnade rörelse utan att dela dess teologi.

Partiets rapport avvisade antisemitism men uppmanade turkiska judar att fly sionistisk ideologi och moraliskt ansvar för israelisk aggression. Motsättningen avslöjar hur en politisk mask fungerar: lokala judar skaffar sig en kollektiv skyldighet innan deras individuella åsikter hörs. Vid sidan av religiösa mediers konspirationsmyter och nationalistiska minoritetslojalitetstester, gjorde det kravet det lättare att avfärda judisk osäkerhet. Utestängningen av judar från en bokhandel i Istanbul visade var abstrakt solidaritet kunde sluta: vid dörren till ett vanligt företag i Turkiet.

En gammal osäkerhet om tillhörighet

Turkiets förmögenhetsskatt från 1942 hade visat hur minoriteters deltagande i det nationella livet kunde dras tillbaka genom statlig politik. Judiska och andra icke-muslimska företag led oproportionerligt mycket. Den tidigare historien förblev en del av det som gjorde ny utanförskap skrämmande.

Efter den 7 oktober låg regeringens påstående att Turkiet aldrig hade upplevt antisemitism oroligt bredvid rapporterade övergrepp, vandalism och utanförskap. För turkiska judar var svårigheten därför också en av erkännande: hur skulle otrygghet kunna hanteras om problemets historia och nuvarande existens förnekades?